tisdag 31 december 2013

Nyårskrönika 2013

Här är jag inte inne så ofta, varken för att skriva eller för att kolla. Kanske lite en sammanfattning av året, på ett sätt. Dvs att tiden inte räckt till och energin har dirigerats åt "måsten" och bland dem återfinns inte att skriva recept på mat jag snott ihop hemma. En bild och en kort kommentar, javisst. Tid för sociala medier finns alltid - jag har inte DÖTT!

Det har varit ett händelserikt år, kanske mer än vanligt. Jo, jag tror det. Jag lämnade in om tjänstledigt redan i mellandagarna 2012 och gick efter en del fighter (onödiga sådana) med stofilistiska chefer med betong i servon, snarare än olja, så "vann" jag och facket kampen. Vilket egentligen var självklart från första början att jag skulle (därav onödigt) och skrämseltaktiken från cheferna byttes i ett slag ut mot pudeltaktik, med tillhörande svans mellan benen. 
Frågan är vad jag vann? Arbetslöshet och osäkerhet? Massor av jobb som egenföretagare? 
Med en dubbelgravid fästmö och ett nyinköpt hus att se till, var det inte de bästa förutsättningarna, kanske... 
Så när de jobb min firma räknat med, försvann, så såg jag mig om efter andra jobb. Intressant nog, så fanns inga jobb, inom det offentliga, som passade mig INNAN jag ansökte om tjänstledigt, men EFTER, så kryllade det av dem. Ödet? 
Jag sökte ett par och blev kontaktad av två av de mest intressanta, där det ena, inofficiellt mer eller mindre lovades åt mig. 
Efter många intervjuer och lång ovisshet, så blev jag uppringd, där jag befann mig på Östermalmstorg i Stockholm och fick frågan om jag var intresserad av jobbet som Kostchef i Lekebergs kommun. Jag svarade ja. 
I och med det sa jag upp mig från Örebro Kommun och tiden på Virginska Skolan var därmed över. En spännande tid, som givit mig massor, på många olika plan. 
Arbetslösheten mellan sista mars och första maj, gick fort och återigen, ironiskt nog, så började nu jobben som företagare att komma in. 
I ett gemensamt beslut, sa jag och min fästmö ja till jobben. Vi visste att vi skulle få barn och vi visste att det var två. Vi visste dock inte HUR jobbigt det skulle bli, eller HUR tungt det skulle vara för min fästmö att vara gravid med två barn. Det slet oerhört på hennes kropp och på bådas psyke, framförallt under sommaren, då vi åkte in och ut på BB, en period var vi där i 8 nätter. I och med det ställdes en dubbelkurs i Haparanda in och flyttades till hösten. Tiden att skriva kursmaterial åts sakta men säkert upp. Trots det ville jag genomföra dem, säger man nej i början är man körd sen, tänkte jag. Vet inte om det var rätt eller fel. 
Den första tiden som Kostchef gick åt till att förstå jobbet, verksamheten och människorna. En hel del gammalt skulle rensas bort också. Säck efter säck med helt irrelevanta pärmar och sen länge uttjänta skrifter åkte i soporna. 
Sen kom till slut mina små tvillingpojkar och jag var hemma en månad, livet var sig inte likt efter det. Kort därefter åkte jag till Haparanda för min första kurs. 
Resterande kursmaterial har skrivits i pingishallar, hotell, tåg och flygplatser. På kvällarna har jag varit på tok för trött, för det mesta. 
Offentligt sett har året och framförallt hösten varit händelserik, med medverkan på Stora Måltidsdagen, möten med nya intressanta människor och för Grupoen för Offentlig Måltid, har hösten varit lite av en berg och dalbana. Johan Andersson lät hälsa att han ville lägga sitt medlemsskap på is under en tid, men kom sedan tillbaks ganska snabbt. Annika fick ett stipendium som skänktes till gruppen, med löfte om att spenderas på utveckling av skolmaten och vi planerade en resa till Köpenhamn, med ett större "styrelsemöte", samt besök inom den mycket intressanta, danska offentliga måltiden. Av personliga skäl har Annika nyligen lagt sin aktiva del i OM åt sidan, för åtminstone ett år framåt. Ett beslut hon inte är glad över, men som är nödvändigt. Vi kommer sakna henne, men även hålla kontakten, naturligtvis. Samtidigt har OM nämts i viktiga sammanhang som en grupp att räkna med och, kan man väl säga, "erkänts" i en ledare, som en av de konstellationer inom den offentliga måltiden, som är värd att nämna. Det vet jag inte om det var ett självändamål från början, men det är ju kul, samtidigt som det bygger upp en viss press på att leva upp till dessa saker.  Vi fortsätter nog ungefär som vanligt och arbetar för sådant vi själva vill, men under våren 2014 kommer vårt arbete nog synas lite mer, i och med ett spännande uppdrag vi fått. Mer om det kommer...,
Kostchefsuppdraget går framåt, även om jag vill att MER ska hända NU! En viktig milstolpe kommer nog att vara, när det måltidspolitiska programmet tas upp för beslut i KF i februari. Då har vi ett styrdokument att luta oss mot, som alla måste förhålla sig till som har med måltiden att göra -oavsett om man är pedagog, kock, rektor, vårdare eller vad det nu kan vara. Det känns som en nödvändighet för utvecklingen i Lekeberg. I och med det, sällar sig Lekebergs kommun till den hälft av alla Sveriges kommuner, som HAR ett politiskt styrdokument om den offentliga måltiden. 
Ett år med nytt jobb, många resor, hårt arbete, lite sömn, men också obeskrivlig kärlek, nådda mål och givande möten, alltså. 
Tack alla som arbetat med mig, svarat på mina frågor, litat på mig och Ni som bara ringt och sagt hej. Jag gillar Er! 
Mot ett nytt år och ett bättre "så har det alltid varit"!