tisdag 31 december 2013

Nyårskrönika 2013

Här är jag inte inne så ofta, varken för att skriva eller för att kolla. Kanske lite en sammanfattning av året, på ett sätt. Dvs att tiden inte räckt till och energin har dirigerats åt "måsten" och bland dem återfinns inte att skriva recept på mat jag snott ihop hemma. En bild och en kort kommentar, javisst. Tid för sociala medier finns alltid - jag har inte DÖTT!

Det har varit ett händelserikt år, kanske mer än vanligt. Jo, jag tror det. Jag lämnade in om tjänstledigt redan i mellandagarna 2012 och gick efter en del fighter (onödiga sådana) med stofilistiska chefer med betong i servon, snarare än olja, så "vann" jag och facket kampen. Vilket egentligen var självklart från första början att jag skulle (därav onödigt) och skrämseltaktiken från cheferna byttes i ett slag ut mot pudeltaktik, med tillhörande svans mellan benen. 
Frågan är vad jag vann? Arbetslöshet och osäkerhet? Massor av jobb som egenföretagare? 
Med en dubbelgravid fästmö och ett nyinköpt hus att se till, var det inte de bästa förutsättningarna, kanske... 
Så när de jobb min firma räknat med, försvann, så såg jag mig om efter andra jobb. Intressant nog, så fanns inga jobb, inom det offentliga, som passade mig INNAN jag ansökte om tjänstledigt, men EFTER, så kryllade det av dem. Ödet? 
Jag sökte ett par och blev kontaktad av två av de mest intressanta, där det ena, inofficiellt mer eller mindre lovades åt mig. 
Efter många intervjuer och lång ovisshet, så blev jag uppringd, där jag befann mig på Östermalmstorg i Stockholm och fick frågan om jag var intresserad av jobbet som Kostchef i Lekebergs kommun. Jag svarade ja. 
I och med det sa jag upp mig från Örebro Kommun och tiden på Virginska Skolan var därmed över. En spännande tid, som givit mig massor, på många olika plan. 
Arbetslösheten mellan sista mars och första maj, gick fort och återigen, ironiskt nog, så började nu jobben som företagare att komma in. 
I ett gemensamt beslut, sa jag och min fästmö ja till jobben. Vi visste att vi skulle få barn och vi visste att det var två. Vi visste dock inte HUR jobbigt det skulle bli, eller HUR tungt det skulle vara för min fästmö att vara gravid med två barn. Det slet oerhört på hennes kropp och på bådas psyke, framförallt under sommaren, då vi åkte in och ut på BB, en period var vi där i 8 nätter. I och med det ställdes en dubbelkurs i Haparanda in och flyttades till hösten. Tiden att skriva kursmaterial åts sakta men säkert upp. Trots det ville jag genomföra dem, säger man nej i början är man körd sen, tänkte jag. Vet inte om det var rätt eller fel. 
Den första tiden som Kostchef gick åt till att förstå jobbet, verksamheten och människorna. En hel del gammalt skulle rensas bort också. Säck efter säck med helt irrelevanta pärmar och sen länge uttjänta skrifter åkte i soporna. 
Sen kom till slut mina små tvillingpojkar och jag var hemma en månad, livet var sig inte likt efter det. Kort därefter åkte jag till Haparanda för min första kurs. 
Resterande kursmaterial har skrivits i pingishallar, hotell, tåg och flygplatser. På kvällarna har jag varit på tok för trött, för det mesta. 
Offentligt sett har året och framförallt hösten varit händelserik, med medverkan på Stora Måltidsdagen, möten med nya intressanta människor och för Grupoen för Offentlig Måltid, har hösten varit lite av en berg och dalbana. Johan Andersson lät hälsa att han ville lägga sitt medlemsskap på is under en tid, men kom sedan tillbaks ganska snabbt. Annika fick ett stipendium som skänktes till gruppen, med löfte om att spenderas på utveckling av skolmaten och vi planerade en resa till Köpenhamn, med ett större "styrelsemöte", samt besök inom den mycket intressanta, danska offentliga måltiden. Av personliga skäl har Annika nyligen lagt sin aktiva del i OM åt sidan, för åtminstone ett år framåt. Ett beslut hon inte är glad över, men som är nödvändigt. Vi kommer sakna henne, men även hålla kontakten, naturligtvis. Samtidigt har OM nämts i viktiga sammanhang som en grupp att räkna med och, kan man väl säga, "erkänts" i en ledare, som en av de konstellationer inom den offentliga måltiden, som är värd att nämna. Det vet jag inte om det var ett självändamål från början, men det är ju kul, samtidigt som det bygger upp en viss press på att leva upp till dessa saker.  Vi fortsätter nog ungefär som vanligt och arbetar för sådant vi själva vill, men under våren 2014 kommer vårt arbete nog synas lite mer, i och med ett spännande uppdrag vi fått. Mer om det kommer...,
Kostchefsuppdraget går framåt, även om jag vill att MER ska hända NU! En viktig milstolpe kommer nog att vara, när det måltidspolitiska programmet tas upp för beslut i KF i februari. Då har vi ett styrdokument att luta oss mot, som alla måste förhålla sig till som har med måltiden att göra -oavsett om man är pedagog, kock, rektor, vårdare eller vad det nu kan vara. Det känns som en nödvändighet för utvecklingen i Lekeberg. I och med det, sällar sig Lekebergs kommun till den hälft av alla Sveriges kommuner, som HAR ett politiskt styrdokument om den offentliga måltiden. 
Ett år med nytt jobb, många resor, hårt arbete, lite sömn, men också obeskrivlig kärlek, nådda mål och givande möten, alltså. 
Tack alla som arbetat med mig, svarat på mina frågor, litat på mig och Ni som bara ringt och sagt hej. Jag gillar Er! 
Mot ett nytt år och ett bättre "så har det alltid varit"! 

måndag 13 maj 2013

Anita Broddesson

Vår grupp OM, har en egen blog, som fungerar lite som en hemsida. För att sprida det goda exemplet och lyfta olika människor eller händelser som har med Offentliga Måltider att göra, påbörjar vi nu en egen serie med intervjuer eller betraktelser.
Fritt från annonser och sponsring.
Från kollega till kollega.

Först ut är en artikel om Anita Broddesson:

http://offentligamaltider.blogspot.se/2013/05/om-moter-anita-broddesson.html

onsdag 8 maj 2013

Psykologi

Idag fick jag en liten rapport från mitt förra jobb, av en händelse. Jag har funderat under kvällen på om jag skall skriva om det, eller inte, för att jag inte vet hur det kan tolkas. Men jag har kommit fram till att jag tycker att det är såpass intressant att jag gör det ändå.

Den nya kökschefen har fantastiska meriter, både vad gäller matlagning och ledarskapsvana - jag har träffat honom och tycker att han verkar vara en riktigt bra kille, på alla plan. Jag känner mig tillfreds med att just han har tagit över, där jag lämnade och jag tror att han kan utveckla köket och restaurangen än mer i den utstakade riktningen.

Han har dock inte gjort så mycket i köket (vilket inte är konstigt på något sätt, speciellt som han säkert vill iaktta och inte lägga sig i, samt lägga fokus på att lära känna personalen - ett mycket klokt val!). Menyn, vet jag, satte personalen själva, innan jag slutade och har fortsatt med detta. Rapporten gick ut på att personalen gillat sättet vi jobbat på och jobbat fram tillsammans och vill fortsätta med det och därför egentligen inte ändrat någonting, sen jag slutade. Det borde med andra ord inte vara någon förändring som gästerna egentligen borde uppleva som särskilt markant.

Trots det säger gästerna att de tycker att allt blivit så mycket bättre och även pedagoger berättar att eleverna har en mycket positiv inställning till maten, sen den gamla kökschefen slutat! Enligt egen utsago har personalen själva då svarat att de ju inte ändrat något och att det lika lite var JAG som lagade maten förut, som det är det den nya kökschefen som gör det nu. Det är ju DE som gör det och dessutom på samma sätt som vi gjorde för en dryg månad sen.

Jag finner det mycket intressant hur det kan bli så. Vad är det som gör att upplevelsen av maten förändrats så mycket, på så kort tid, bara för att jag slutade?

En teori är att det nu verkligen är personalen själva som bestämmer och skapar - även om de gör det med de verktyg jag jobbat fram med dem. Att de nu skapar ända från grunden och hela vägen ut till gästen och därför tar ett större ansvar, har större engagemang och kan med sin nya kunskap genomföra det på ett sätt som avspeglar sig i såväl smaker som känsla i matsalen. Kan det vara så?

Till en skräddarsydd kurs för en kommun i Norrland, senare i sommar, skrev jag en inbjudan, där jag använde orden: "Den viktigaste och bästa kryddan i maten är KÄRLEK, ENGAGEMANG och KUNSKAP". I sånt fall stämmer det.

Jag skrev också att de tre sakerna leder till STOLTHET.

Jag vet såklart inte vad det kan bero på. Det finns naturligtvis mer negativa sätt att se det på och utan rapporten från personalen, skulle jag med stor sannolikhet hänge mig åt det synsättet, så jag är glad att ha fått denna bild från en person jag känner att jag litar på.

Jag blir väldigt stolt när jag tänker på detta. Stolt över att personalen inte gått tillbaks till den toppstyrda och urtrista menyn, utan själva planerat och skapat förutsättningar för att trivas på jobbet och därmed laga bra mat som ger eleverna en bra upplevelse. Lite stolt över att ha varit med och skapat detta är jag allt också.

Till den nya kökschefen säger jag:Grovarbetet är gjort. Broarna är byggda. Immunitet är skapad. Kreativitet och engagemang finns. Förvalta och bygg vidare! Skolmatsgastro nästa!


På mitt NYA jobb då?

Jo, det är lite kaos, men möte med politiker inbokade och strategier utifrån verksamheten börjar ta form. Snart kanske jag har ett kontor också.....












onsdag 17 april 2013

Kaffenörd, kostchef, pappa.

Är jag kaffenörd? Det frågar Arne Holmberg mig i dagens Boulevard, den 17/4:e. Han frågar mig om vad det innebär att vara kostchef och om en föreläsning jag hittade på Twitter.
Radiointervjun här, från 0:33 in i klippet till 0:54, med försnack, där Arne och Madde retar mig lite innan och lite musik här och där.

Föreläsningen görs inom Tedx-konceptet och föreläsare är Anna Lappé, som pratar om marknadsföringen mot barn, av företag som McDonald´s, Coca-Cola och Pepsi tex. Det handlar om ungdomar som får löständer i 20-årsåldern pga överintag av läsk och socker.

Se den här: http://www.upworthy.com/watch-the-video-that-coca-cola-and-mcdonalds-hope-you-never-see?g=2

tisdag 16 april 2013

Trädgård

Idag har jag grävt bort lite mossa från en plats i vår trädgård, där det förut stått ett par stora buskar, som tillsammans med den förut mycket höga häcken, dolt platsen från sol. Tydligen gillar mossa sådana ställen. Det var inte det lättaste, åtminstone inte så lätt som jag trodde, eftersom det var fullt av rötter som mossan växt ihop med. Upptäckte dessutom att däcket till skottkärran pajat och inte gick att pumpa.

Jag kan inte så mycket om sånt, dvs hus, trädgård, gräsmatta etc. Men det finns ju mycket att läsa på internet, i tidningar och så kan man ju snacka med grannen, som kämpat mot mossan flera år. Av honom fick jag ett superbra tips, som är enkelt och dessutom kostar en bråkdel av vad konventionella mossbekämpningsmedel gör. Skönt, då behöver man inte uppfinna hjulet igen, s.a.s.

Mossan, jag grävde upp, var rätt så mycket tyngre än jag kanske trott, speciellt eftersom det är så blött i marken. Utan skottkärra och med en rygg jag är lite rädd om, så fick jag hitta på en annan lösning, men naturligtvis fick jag lägga till lite jävlaranamma.

Jag hittade lite jord och gödsel och annat, som de förra ägarna lämnat kvar, tillsammans med en påse gräsfrön. Så tillslut fick jag till platsen, som nu är jämn av ny jord, med hönsgödsel under och runt om (mossa gillar inte gödsel) och med gräsfrön ovanpå, lite lätt nedmullad. Då kom solen fram och jag kände mig rätt nöjd där jag stod, med immiga glasögon fulla av svettränder, skjortan full av lera och gödsel och skitiga handskar och stövlar.

Med lite nya idéer och lösningar, sökande efter kunskap och ödmjukhet inför andra människors erfarenhet, utnyttjande av befintliga resurser och lite arbetsmoral, kan man skapa bra förutsättningar för gräs att gro - trots att att man inte kan allt.

Behöver jag säga att jag ser fram emot att hämta matjord och torv på fredag och få ordning på landet jag grävde ut i höstas? Längtar efter att plantera ut de skott jag drar upp inomhus just nu och att få sätta sallad och märgbönor i den bördiga jorden. Att få följa hela förloppet, från frö till härliga råvaror till mina sensommarsallader känns underbart.

Måltidschef förresten - bra ord - suger på det.....

fredag 12 april 2013

Ett nytt perspektiv

Jag är ödmjuk. Kanske inte alltid som person, men det är nog för det mesta ett sätt för mig att våga göra saker. Som Pippi; "Det här har jag aldrig gjort förr - det ska nog gå bra".

Riktigt så lätt tar jag nog inte på saker, snarare tvärtom.

När jag fick besked, efter lång väntan och många turer, om att Lekebergs kommun ville erbjuda mig jobbet som kostchef - då blev jag såklart glad! Glad och lättad, eftersom jag hade många olika saker att ta i beaktning, bla andra arbetsgivare som väntade på mitt svar. Ungefär en sekund efter den glada känslan, kom känslan av nervositet och press.

Det är ett jobb fyllt av ansvar. Ansvar gentemot gästerna, barn och gamla. Ansvar gentemot personalen. Ansvar gentemot kommunens innevånare tillika skattebetalare. Ansvar gentemot politiker och kommunledning. Ansvar som en av beslutsfattarna och företrädarna för den offentliga måltiden i Sverige.

Det är jag ödmjuk inför och har massor att lära.

Det är lika mycket en chans som det är ett ansvar. En möjlighet att verkligen påverka och göra skillnad. Jag ser det som en möjlighet att FÅ lära mig massor, istället för att MÅSTE lära mig, det känns mycket bättre.

Alla utmaningar är en möjlighet. Alla problem har en lösning. Alla risker innebär en chans.

Med de orden sagda, så kan jag också säga att det känns väldigt skönt att ha en grupp människor att vända sig till. En grupp där alla erbjuder ett prestigelöst samarbete och utbyte av idéer. Den devisen passar bra in på OM. Jag är väldigt tacksam för att vi finns!

Tillsammans gör vi skillnad!



En måltid. En upplevelse. Som det borde vara.




måndag 8 april 2013

The Flying Elk

Imorgon åker jag till Stockholm. Mycket tidigt. Väl på plats tänker jag mig en löptur på Djurgården, eftersom jag anländer till Riddargatan. Sedan skall det jobbas och kanske träffas med någon trevlig prick. Framåt eftermiddagen träffas fyra femtedelar av OM för att diskutera fram lite mer konkreta saker. Efter det träffar vi, som jag förstått, största delen av Barnens Matråd för första gången som grupp. Det ska bli riktigt kul! Vi avslutar kvällen med att kolla in Frantzen och Lindbergs nya pub, The Flying Elk. Riktigt spännande ska det bli och jag tycker namnet är extra kul, då det är taget från en Jämtländsk skröna.
Ett nytt blogginlägg är att vänta imorgon, på den här adressen:

http://offentligamaltider.blogspot.se

Jag kan avslöja att det kommer att behandla viktiga ämnen som gympasalar och måltider....

Ses imorrn!






















fredag 5 april 2013

Citronrimmad hel kyckling

Det här med att bligga....Verkar jag ju för tillfället vara helt värdelös på. Men här är ett recept på rimmad kyckling i alla fall:

Citronrimmad kyckling, en hel:

Lag:
Salt 0,5 dl
Socker 0,5 dl
Citronsaft 0,5 dl
Vatten 1liter
Stjälkselleri. 3 stjälkar
Svartpeppar ca 1 krm

Skär sellerin i mindre bitar. Koka upp med alla ingredienser ovan, men bara 3 vatten. När socker/salt löst sig, dra av från plattan och tillsätt resten av det kalla vattnet. Då behöver du inte vänta lika länge innan du kan använda lagen.

När lagen blivit rumstempererad lägger du kycklingen i en påse, 3 liters funkar, och häller i lagen, så mycket som behövs (blir det över kan du rimma torsk med den till kvällens middag). Pressa ut luft och knyt ihop, lägg i någon liten bunke så att så mycket av kycklingen som möjligt är i lagen. Ställ i kylen ett dygn, eller två. Vänd gärna en gång.

Tillagning:

Vitlök 5 klyftor
Rosmarin 3 stjälkar
Citronolja 0,5 dl ca
Svartpeppar Mååånga drag med kvarn
Flingsalt Några nypor

Sätt ugnen på 150 grader. Häll bort rimningslagen och låt kycklingen rinna av. Ringla på oljan, salta och peppra runt om. Krossa vitlöken med sidan av kniven och lägg in i kycklingen tillsammans med rosmarinkvistarna. Bind upp kycklingen om du orkar. Lägg på galler och ställ en ugnsfast form under för dropp. Skjuts in i ugnen i 45 minuter. Sänk sen värmen till 100 grader och kör ca 30 minuter till. Temperaturen vid benet skall vara minst 85.

Gudomligt gott!







onsdag 13 mars 2013

USA

När man går in och kollar trafikkällor och läsare i statistiken för bloggen kan man bla se i vilka länder läsarna befinner sig. Eftersom jag har en stor andel läsare från USA, enligt denna statistik, så är jag nyfiken på om det verkligen är så?

Bor du i USA och läser min blog?

Lämna en kommentar - det vore skoj att höra ev Er i sånt fall!

mvh Fredrik

Muesli med nyponskalsmjöl och dinkel

Muesli har jag gjort några gånger, med en massa goda grejer i. På skolan gör vi en lite sötare variant med mycket energi - eftersom det är vårt elitidrottsprogram som skall ha det till sitt förstärkta mellanmål.

Man tager vad man haver:

Muesli med nyponskalsmjöl och dinkel, en stor sats:

Dinkelflingor               700g
Solrosfrön                     3 dl
Linfrön                          2 dl
Fiberhavregryn              3 dl
Kokosmjöl                     1 dl
Nyponskalsmjöl            1 dl
Vaniljsocker                  3 tsk
Fruktsocker                   3 tsk
Vatten                           2,5 dl
Olja                              3 tsk, ca
Salt                              något kryddmått
Torkad frukt                ca 700 g              

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt olja och vatten. Krama ihop allt ordentligt, sprid ut allt på tre plåtar och kör i ugnen på 175 grader ca 20 minuter. Rör om då och då. Låt stå på eftervärme tills helt torr. Blanda med frukten.
Tips: ta i några teskedar honung för en sötare variant. Använd grovt hackade nötter och/eller pumpakärnor.  






     

tisdag 12 mars 2013

Rosmarinskaramelliserad creme-fraiche

Härom dagen testade jag att göra bullar på blötlagda,okokta vita bönor, som falafel. Inga konstigheter - det gick såklart bra. Då jag gillar att använda rester, åkte det ned några ostkanter i smeten, som gjorde att de blev krämiga på insidan. Det var rätt neutral ost jag använde, men idén om att använda chevre och rosmarin, i ett framtida test, väcktes. När vi skulle äta bullarna till middag idag, så var de ju redan klara, liksom, men en dip med smak av rosmarin och honung kunde ju passa bra till. Såhär blev det:

Rosmarinskaramelliserad creme-fraiche, 4-6 personer:

Smör                            3 msk
Honung                        2 msk
Rosmarin, torkad         ca 1 krm
Creme fraiche              1 brk (2 dl)
Salt
Svartpeppar

Smält smöret på hög värme i en kastrull. Låt det bli brynt. Tillsätt honungen och rosmarinen. Låt det hela koka upp en gång, helt hastigt och dra åt sidan. Låt stå någon minut. Häll upp creme fraichen i en skål och ta fram elvispen och en sil. Sila smör/honungskaramellen ned i creme-fraichen och börja vispa på en gång. Vispa tills karamellen är helt blandad med creme-fraichen och det hela har börjat tjockna något. Salta (ganska mycket) och dra några ordentliga tag med svartpepparkvarnen. Rör om och ställ kallt minst 20 minuter. Servera som dip, dressing eller sås.




söndag 10 mars 2013

Bönbullar med ost

Bönbullar med ost, ca 25-30 små bullar

Stora vita bönor, blötlagda     4 dl
Gul lök                                          1 st
Vitlöksklyftor                          2 stora
Riven ost                                   2 dl
Potatismjöl                               4 msk
Salt                                             efter smak, ca 1-2 tsk
Vitpeppar                                  efter smak, ca 1 krm

Blötlägg bönorna minst 8 timmar. Byt vatten och skölj bönorna. Fyll på nytt vatten och låt stå minst 4 timmar till. Mixa bönorna länge i matberedare, så det bildas en massa som börjar gå ihop. Ta upp bönorna och mixa därefter löken och vitlöken väl. Blanda ost och lök med bönmassan och potatismjölet. Hetta upp olja (jag använde en smaksatt olja med chili och vitlök, blandat med citronolja. Använder man en naturell olja kan man krydda bönmassan med chili och citronskal. Testa dig fram!). Forma små bullar, genom att krama ca en msk smet i handen. Fritera/stek i rikligt med olja, ca 5-7  minuter tills bullarna fått färg runt om. Lägg på en plåt. När alla bullar är friterade, kör klart dem i ugnen på 170 grader, ca 10 minuter.

Tips: Använd en smakrik getost och färsk, hackad rosmarin, smaka av med någon tesked honung för en perfekt förrätt eller tilltugg!







































lördag 9 mars 2013

OM

För några år sedan var jag ny i branschen, som kock inom den offentliga sidan. Jag var ny som chef och jag var ny för skolmaten. Efter några månader kände jag att det var mycket som skulle kunna utvecklas och förändras gällande just skolmat, men jag visste inte riktigt vart jag skulle vända mig. Jag fick lov att åka på en kurs i Stockholm, där bla Kurt Weid höll ett föredrag, Carola från Carolas Eko var där och pratade, någon representant från Krav snacka om deras verksamhet och Annika Unt Widell satt i publiken, för att ta noteringar och (antagligen) utvärdera det hela.

Det sista jag gjorde var att ta allas mailadresser och skicka ut ett mail, för att ha ett underlag för ett nätverk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle med det till, förutom att kunna ställa frågor och kanske få lite stöd ibland. Idén med en Facebookgrupp, kom ganska snart. Namnet hade jag svårare med, men döpte ändå gruppen till Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid - ett förklarande, men rätt så trist och långt namn....

Jag fick ganska mycket uppmärksamhet för det och fick bla skicka in en önskemeny till Rapports hemsida. Menyn var omvänd, dvs grönsaker och kolhydrater var huvudingrediens och kött och fisk, sågs som tillbehör, något som börjar bli ganska populärt bland nyöppnade krogar idag.

Gruppen växte ganska fort, men avstannade sen. Jag ville att medlemmarna skulle utnyttja sidan som en plattform, där de kunde utbyta tankar, recept och få stöd när det var lite tungt. Ibland fungerade det precis så, men oftast inte. Jag upptäckte att jag måste engagera mig mer och tex ställa frågor kring aktuella händelser eller artiklar, för att andra skulle engagera sig och interagera med varandra.

Väldigt kort efter var jag på min första Gastronord - mässa. Som enda besökare från Örebro, eftersom man tyckte att dagen efter var intressantare att gå på - något jag inte alls höll med om, då den dagen JAG gick var samma som Skolmatsgastro avgjordes. Det kändes mest naturligt att gå den dagen, om man vill träffa andra människor från den offentliga måltiden. Michael Bäckman var med och tävlade i ett lag och Martin Karlsson, tävlade med Carina Andersson. De senare vann. Som Ni kanske vet korsades allas våra vägar senare.

På Gastronord höll tidningen Restaurangvärlden en frukost med seminarier. På den tiden var Restaurangvärlden den enda tidningen som skrev om den offentliga maten och de som jobbade med detta. Det hade de gjort sen 1979. De skrev också om den privata restaurangbranschen, vilket gjorde att avståndet mellan de båda branscherna minskade. Numera drivs den på ett helt annat sätt, av helt andra människor och handlar bara om den privata sidan. Det finns en ny tidning, som bara handlar om den offentliga sidan. Den drivs av samma människor som Restaurangvärlden. Den skall agera statushöjande för dem "som glöms bort" och det verkar nästan som om den drivs av volontärer, vars enda belöning är tillfredsställelsen i att hjälpa oss stackare inom den offentliga måltiden att synas. Att separera bevakningen på de båda branscherna är ett av de största misstagen som begåtts.

Att tidningen känns som en enda stor annons för livsmedelsindustrin, är väl inget jag ser som särskilt statushöjande för en bransch som behöver flytta sitt fokus från helfabrikat till egengjort och rimmar illa med bilden av volontärarbete.

Nåja; eftersom Restaurangvärldens seminarier riktade sig till den offentliga sektorn, talade bla Annika Unt Widell den morgonen. Hon "kuppade" och lanserade hemsidan Skolmatsforum där den morgonen. Med blandade känslor, dels glädje över att Skolmatsforum nu fanns och dels osäkerhet vad gällde min lilla Facebooksidas framtid, gick jag in på mässan.

Annika var den som fick mig att tycka att Facebooksidan skulle finnas kvar, dels för att den var mindre regelstyrd och öppen för fler än skolmåltidspersonal, liksom mer enkel. Annika blev även hon administratör på sidan och har hjälpt mig med frågor och information genom åren. Med nya funktioner i Facebook har antalet medlemmar ökat snabbt sista året, kanske beror det också på ännu mer ökat intresse för offentlig mat i allmänhet och skolmat i synnerhet. Just nu är vi 526 medlemmar. En blygsam summa, med tanke på hur många som arbetar med skolmat.

Blygsam med tanke på hur många föräldrar, som BORDE bry sig om vart deras skattepengar går och vad deras barn får att äta.

Blygsam med tanke på hur många som arbetar inom livsmedelsindustrin och hur intresserade de BORDE vara av ett utbyte mellan industrin och alla som jobbar på golvet, nära gästen. Nu känns det mest som ett ställningskrig mellan de som vill laga mat från grunden och vara stolta över det de skapar och en avancerande flank av billigare och billigare prefabricerat skräp, understödda av en arsenal av reklam, hårt riktad mot unga konsumenter.

Det gagnar definitivt inte våra gäster, oavsett åldersgrupp.

Något som inte heller gagnar våra gäster är vår egen, mer och mer spretiga flank. Det är inte så konstigt att det blir så. Väldigt snabbt har skolmat och vi som jobbar med det fått framgångar och fått synas i media. Det är bra såklart, men det har gått lite fort kanske och vi har inte något naturligt kitt som håller oss samman. Livsmedelsindustrin har ketchup, som passar till allt och som döljer allt.

Frågan är vad vi har.

Återigen kände jag att jag saknade något. En grupp bestående av människor som jobbat eller jobbar på golvet - på riktigt, med mat och människor, mitt i smeten. En grupp som vet hur det är i verkligheten och som har förmågan att kommunicera detta mot beslutsfattare och allmänheten, men som också kan hjälpa våra egna led att utvecklas.

Jag kontaktade ett antal människor som passade in på dessa kriterier, duktiga matlagare och ledare, med en verbal och kommunikativ förmåga. Lika många kvinnor som män. Jag blev glad över att alla var positiva till detta och det kändes som om det skulle kunna vara möjligt att genomföra ett möte, ett förutsättningslöst sådant. Tyvärr hoppade kvinnorna av, alla utom Annika Unt Widell, som kanske inte jobbat på golvet, men är en ovärderlig resurs i dessa sammanhang.

Vi sågs några gånger och skapade så gruppen OM - Gruppen för Offentliga Måltider!

En av medlemmarna är Håkan Lundholm, som sedan ett tag tillbaks också är administratör till Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid. Håkan har en blog som heter Skolkocken, som nyss passerade 75000 besökare, vilket är ganska fantastiskt i sig. Han lägger upp recept i stort sett varje dag, men skriver också välformulerade texter, som går in på djupet om offentliga måltider och allt som kan beröra ämnet. Han är riktigt duktig på allt vad bloggar och sånt heter och därmed, även han en stor resurs. Han är nog den minst namnkunnige av oss, men utan honom hade vi inte haft varken en så snygg blog/hemsida eller en så snygg Facebooksida.

Ola Håkansson vet nog ganska många vem det är och med hans erfarenhet från krogbranschen och med otaliga kontakter så är han ovärderlig i sammanhanget.

Johan Andersson, kostchef i Berg, har rört om i grytan och vet hur man förändrar en organisation från grunden, med lyhördhet och ödmjukhet är han mer bestämd än de flesta och har fått stor uppmärksamhet.

I dagarna har vi knutit till oss våra första samarbetspartners, Barnens Matråd - vilket känns jättekul och spännande. Vi ser framemot goda samarbeten i framtiden.


Det brukar heta "Om om inte fanns". Nu finns det - det är bara att köra!


Majs - och bönbiff

Majs - och bönbiff, ca 14 biffar:

Zucchini                      1 dm
Kokt, kall potatis        3 små
Vita, kokta bönor        1 brk (250 g)
Gul lök                        1/2
Majsmjöl                     4 msk
Polenta                        4 msk
Sesamfrö                     2 msk
Mixade nötter              4 msk
Svartpeppar                 2 krm
Paprikapulver              1 tsk
Oregano                       1 tsk
Salt                               1 - 2 tsk
Olja att steka i


Finriv potatis och zucchini. Grovriv bönor och lök. Blanda alla ingredienser väl (med mixade nötter menar jag nötter som mixats i en matberedare, ta din favorit, eller blanda. Tips: strunta i sesamfrön och nötter och använd solrosfrön istället). Provstek, ca 2 minuter på vardera sida. Kör klart i ugn några minuter till.


måndag 25 februari 2013

Köttguiden

I fredags blev jag uppringd av Arne Holmberg på Radio Örebro. Han ville att jag skulle komma och prata om kött och alternativ till kött, idag måndag. Jag slängde ut frågan på Twitter, för att få lite input på vad jag borde prata om. Tycker Twitter är ett coolt ställe för att införskaffa information. Däremot fick jag inte så mycket svar just denna gång.

Av min vän Anna-Kajsa Lidell fick jag ett tips att kolla upp något som heter Köttguiden på nätet. Så det gjorde jag, Det är dels en lathund för allmänheten, som på ett lättöverskådligt sätt spaltar upp betyg ur miljöaspekt, för olika köttslag - från ekologiskt framställt, med ursprungsmärkning - till konventionellt, utan ursprungsmärkning. Intressant är att det också finns med betyg på baljväxter, Quorn och ost - under överskriften "Alternativ till kött". Betygen är i form av pedagogiska "trafikljus", där grönt är bäst och rött är sämst.

Kul att notera är att de gröna ljusen på ekologiska baljväxter är större än alla andra gröna ljus....

Vill man fördjupa sig, så finns det hur mycket text som helst under diverse oliak flikar, om baljväxterm djurhållning etc. Jag rekomenderar Er att kolla upp den - KÖTTGUIDEN alltså!

Mitt och Arnes snack om kött, Melodifestivalen och Påvens avgång, hittar ni här, ca 12 minuter in, men börja 3 minuter innan för Ralf Gyllenhammars grymma låt från Mello!

måndag 18 februari 2013

Sallad med Adzukibönor och blomkål

Innan helgen fick jag en låda med prover från företaget Sevan. Det var bla Chana - Dal, som också kallas Lappe (om jag fattat rätt), som är skalade och delade kikärtor och även  Adzukibönor. De senare är små och fint röda innan kokning- efter kokning är de mer åt det bruna hållet och tappar en del lyster.

Igår gjorde jag en linsgryta med curry, cocosmjölk och mangochutney på Chana - Dal, som blev god. Kanske kommer ett recept även på den. Idag tog jag hand om Adzukibönorna, som jag kokade igår, med tärnad morot, en hel vitlöksklyfta och lite grönsaksbuljong.

Sallad med råstekt blomkål och Adzukibönor - ett stort fat:

Blomkål i små, små buketter             5 dl
Citronolja                                           2 - 3 msk
Äpple, svenskt                                    1 st
Zucchini                                              ca 1/4
Adzukibönor, kokta                            5 dl
Torkad chili                                        efter smak
Lime                                                   Skal från en hel, saft från en halv
Honung                                               ca 2 tsk
Salt                                                     efter smak

Stek små, små blomkålsbuketter (resten kan du koka soppa på tex) med 1 msk citronolja i en riktigt het panna. Skaka pannan under tiden och stek i ca 3 minuter. Häll upp i en skål eller på ett fat. Tärna äpplet fint, med skalet på. Tärna zucchinin (det går bra med tex paprika istället). Riv skalet från en hel lime och pressa ut saften från ena halvan.Häll på en msk citronolja. Blanda runt alla ingredienser med Adzukibönorna och smaka av med torkade chiliflakes och salt. Låt stå några minuter och servera sen som tillbehör, eller ät som huvudrätt.

Tips: Finns persilja, koriander eller mynta tillgängligt, hacka och blanda i för ytterligare smak!         


Blomkålsbuketter

Adzukibönssallad







        

lördag 16 februari 2013

En känslig fråga

På Facebook cirkulerar den här filmen. Den finns på en sida som direkt riktar sig emot Halal och därmed en religion. Kommentarerna på sidan är i bästa näthats-stil, såklart och inte helt fulla av konstruktivitet. Det tog en vecka innan jag ens vågade se filmen, då jag visste att jag nog kommer må ganska dåligt av det jag skulle få se.

Det gjorde jag.

Såpass dåligt att jag kände att jag måste dela filmen och kommentera den. Det är helt utan åsikter att NÅGON religion skulle vara bättre än den andra- tvärtom tar jag inte ställning för någon religion, då jag inte är troende.

Känslig fråga. Men SKA man se det ur religionssynvinkel, så är det få religioner som inte har seder och vanor, som härstammar från mycket gamla tider, då kunskaper inte baserades på vetenskap, utan snarare rädslor för sådant man inte kände till. Kristendomen avrättade många människor i sin övertygelse om att deras Gud och tro var den rätta. Kvinnor dödades, i tron att de var häxor. Homosexualitet ansågs vara en sjukdom och en hädelse.

Listan kan göras lång.

Det tråkiga är att detta sätt att se på världen lever kvar, med stöd i dessa gamla traditioner, som är just så gamla att de nu ses som sanningar. Men oavsett religion så måste vi kämpa emot lidande och orättvisor. Mitt sätt att se på saken är att inga seder och bruk, härstammande från en oupplyst tid försvarar handlingar som leder till samma lidande i vår tid.

I vår tid, som ses som upplyst, styrs vi av samma rädslor som då - för det nya -  och söker förklaringar som passar oss och ger oss trygghet. Inte allt för sällan är de förenklade eller snedvridna versioner av sanningen som skadar någon annan (djur eller människa) i andra änden. Då alla bär på dessa rädslor hittar man en del av tryggheten och stödet för sina åsikter i sin granne. Ganska snart råder masspsykos.

Det brukar sällan sluta bra.

Det som sägs i filmen går inte att ta bort, men det är djurens lidande jag fokuserar på. Se den om Ni vill se en sanning. Ni kommer må dåligt.

Det finns såklart lika många sanningar som det finns människor...





fredag 8 februari 2013

VeggoMello!

Snabbpåkommet tips i Radio Örebro - 11:30 in i klippet - vegetarisk plockmat till Mello!


Lite recept som även finns på Boulevards Facebooksida. Håll till godo:



Saltbakade potatisar:
800 g potatis av liten sortering, leta bland de små påsarna, det finns olika sorter, tex: Ratte, Sparris, Mandel, Cherie eller Amandine.
Dela gärna potatisen (längs med om det är avlång potatis du valt). Lägg potatisen i en långpanna, dutta i en matsked olja och strö på rikligt med grovsalt eller flingsalt, rör runt och baka i 225-gradig ugn i ca 20 minuter.
Tips: lägg ett smörpapper i botten på långpannan.

Snabb Hummus:
Kokta kikärtor 1 burk
Citron, saft från en halv
Tahini (sesampasta, kan uteslutas) 2-3 msk
vitlök  2 klyftor
2- 3 msk rapsolja (eller annan neutral olja)
Hackad persilja (0,5 dl färdighackad)
Salt
Kanske lite vatten
Mixa allt, utom persiljan, som rörs i sist. Vatten kan du droppa i om du vill ha lite lösare dip.

Tips: mixa med några soltorkade tomater, eller grillad paprika, eller lite chili, eller en msk nötter av ngt slag

Svensk Guacamole:
Gröna ärtor  150 g eller ca 2 dl
Vitlök  0,5 – 1 klyfta
Citronsaft  1 tsk
Chili (eller sambal oelek, eller tabasco) 1 liten bit, eller en knivsudd
1 msk rapsolja
Färsk koriander  1 – 2 msk hackad
Färskost 1- 2 msk

Mixa allt utom koriandern, som blandas i sist. Smaka av med salt, citron etc


Röd röra:
Creme Fraiche 1 burk
Soltorkade tomat 4-5 stycken (eller ngn msk färdig soltorkad tomatcreme)
Röd paprika en halv, liten
Röd chili (1 liten, urkärnad, eller torkat pulver, 1 krm, eller sambal oelek, eller tabasco)
Rapsolja 1 msk
Släng allt i en mixer och mixa till slät massa – smaka av.

Egen salsa:
Skalade, hela tomater     2 burkar
Röd lök                           0,5 st
Chili                                1 st (gärna en halv grön och en halv röd tex)
Färsk koriander               0,5 kruka
Socker                             1-2 tsk
Vinäger                           1-2 tsk
Rapsolja                          1-2 tsk
Salt

Sila av tomaterna och hacka dem. Hacka löken fint. Kärna ur och finhacka chilin, använd gärna olika färger. Hacka koriandern. Blanda allt och smaka av. Ställ i kylen en halvtimma innan servering

Bakad potatis är en enkel rätt, som klarar sig själv och kan varieras i det oändliga, med något så enkelt som lite smör till någon av de andra rörorna, eller bara lite riven ost.


Till detta:
Gott surdegsbröd – gärna rostat, tex med lite vitlök
Finn Crisp
Skivad kålrabbi
Morot i tunna, breda stavar
Gurka i stavar
Stora bitar vitkål
Romansallad i hela blad
Nachochips
De saltbakade potatisarna

Tips:

Snabbvarianten:
Duka upp ett stort fat med grönsaker: majs, tomat, hackad lök, olika färdiga grönsaksinläggningar, färdiga cremer (tapenade, aubergineöra, hummus, smaksatta creme fraicher etc), gott bröd, keso, kokt, hackad ägg etc etc och låt alla blanda som de vill.

Eller...GRÖT!!!!



onsdag 6 februari 2013

"Kost"nad

Jag vet inte om jag planerat fel, men idag var det en och annan som verkade tycka att vi hade för LITE att göra!

Vi har inget utskick längre, det märks, men vi har några fler ätande på plats och en 75%-ig tjänst mindre å andra sidan.

För lite? Idag serverades egengjorda fiskbiffar, smaksatta med röd curry, färsk sticklök, färsk koriander, färsk ingefära och lite annat. De började förberedas redan förra veckan (färsen skulle ju tina långsamt i kylen, tar en evighet), smeten med ägg, riven potatis och kryddor gjordes i måndags och blandades med fisken i tisdags. Sen stektes biffarna i ett huj, av Lena, numera kallad Superstekaren!

Chilikorv kräver inte så mycket förberedelser, förutom att läggas upp snyggt i bleck och att den kalla såsen som används till gratineringen skall blandas. Samma sås används såklart till chilirotsakerna, en variant vi introducerade i gymnasieköken för ett par år sen. Inga konstigheter; färsk palsternacka, rotselleri, morot och kålrot skivad tunt på maskin och rostas av lätt med salt och peppar, innan såsen hälls på och allt går klart i ugnen. Morötterna kommer från Mellösa, är ekologiska och oskakalade, sellerin var också oskalad den här gången, medan de andra två rotsakerna var förskalade. Det blir riktigt gott om jag får säga det själv!

Mangorajjan gör vi på mangochutney, som mixas, majonnäs och både crème fraîche och matlagningsyoghurt. Lite curry och koriander åker ned också. Även den klar igår och riktigt god!

Då vi är flexibla och försöker att inte slänga mat, så kunde vi erbjuda både potatismos, som återanvänts och ris/matkornsblandning som kolhydrater idag.

Vi har mycket bra nedkylningsmöjligheter och använder detta väl, det är en bra investering!

Brödet till imorgon blandades och lades att jäsa över natt innan kl 15:00, för då var det dags för köksmöte, där nästa vecka gås igenom, med allt vad det innebär. Jag gör grovplaneringen och alla andra är med och tycker om det som hinner ändras, men även metoder utifrån tex planerad frånvaro, arbetsbelastning och VEM som skall göra det, just den-eller -den dagen. Idag blev jag nedröstad i mitt förslag att köpa färdighackad rödlök till en ny rätt (för att testa hur bra, eller dålig den är) - personalen tyckte att de ville skala och hacka själva. Någon kan kalla mig lat för det, andra bara jävligt beräknande - oavsett är resultatet att man själv fått välja arbetsbelastning och kvalitet.

Kan det bli bättre?

Vår nya ekonom lät nästan förebrående, när hon igår frågade varför jag hade lägst livsmedelskostnad av alla kök. Jag sa att jag inte gör som de andra. Hon frågade inte "Hur?", men jag försökte förklara genom att istället fråga henne vad hon skulle göra med en fiskpinne som blivit över hemma, jämfört med en ren fiskfile. Hon svarade att hon nog skulle slänga båda.

Jag la inte ned mer energi på det, utan konstaterade nöjt att vår metod fungerar bra för oss och med motsvarande frustration - att ekonomens intresse för de pengar hon är ansvarig för, är lika svalt som intresset för kosten och dess utveckling - hos de som ansvarar för den, i just vår del av kommunen.

"Kost" förresten, det är ett jävligt tråkigt ord, som ligger allt för nära ordet "Kostnad".

Finns det inget annat ord, som ligger lika nära ett annat, mer positivt laddat ord? Något som passar ihop, typ Måltid, Upplevelse, Belöning, Mat, Glädje?

Något förslag?

Ps. "För lite"...verkligen? Ds


tisdag 5 februari 2013

Annorlunda laxpudding

Gjorde laxpudding på gravlaxen från i julas. Det blev lite över, som inte fick plats i formen. Då skapades den här rätten:

Annorlunda laxpudding, en stekpanna:

Gravlax                                           6 skivor
Kokt, kall potatis                            4 st
Gul lök                                            1 st
Äpple, Ingrid Marie                        1 st
Pepparrot, riven                              1 tsk
Kapris                                             1-2 tsk
Äggstanning med gräddmjölk. (Se text)
Smör                                               50g
Vitpeppar

Äggstanning: blanda 1 dl grädde med lika mycket mjölk. Vispa i 2 ägg, pepparroten och malen vitpeppar och ev salt.
Skiva potatisen och äpplet. Hacka kaprisen grovt. Skiva löken. Stek löken i ordentligt brynt smör, tills den börjar mjukna. Lägg i potatisen och stek även den ett par minuter. Fördela sen kapris, äpple och lax i pannan. Häll över äggstanningen, sänk värmen och lägg på ett lock. Låt puttra i ca 20 minuter eller tills vätskan stannat.






måndag 4 februari 2013

Ratatoille à la Puttanesca

Veckans meny med inköp planerad igår - men - det blev sent hem från Stockholm och då det faktiskt fanns mat hemma, så prioriterades lite mindre stressig kvällsrutin och tidigt sänggående före storhandling.

Kvällens mat blev sonens favorit, dock ej min; korv stekt i slantar, serverad med pasta. Nåja, ibland blir det ju så, men jag tänkte ändå att något gott måste man ju kunna göra att ha till, förutom ketchup, så kylskåpet vittjades:

Ratatoille à la Puttanesca 2 port:

Morot                                         2 st
Stjälkselleri                                1-2 stjälkar
Vitlök, inlagd eller bakad           4 klyftor
Purjolök                                      1 dm
Kapris                                         1- 2 tsk
Oliver av bra kvalitet                  0,5 dl                 
Sardeller                                     2-3 st
Soltorkad tomat- creme              1 msk
Chili av ngt slag                         smak
Olja till stekning

Jag hade en burk urkärnade svarta oliver från Zeta (alla Taggiasca) hemma. De smakar mycket fast de är urkärnade. Att ta hela (gärna färska) vitlöksklasar och tillaga dem i folie, med olja, eller smör och lite goda kryddor, för att sen lägga dem i lite mer olja i en burk i kylen, är verkligen att rekommendera. Sådana hade jag några kvar. Chilin var av det torkade slaget, som finns i kryddkvarnar av ett känt märke.

Strimla moroten på längden. Purjon likaså. Hacka vitlöken grovt.Hacka sardellerna fint. Hacka sellerin i tärningar eller strimla rakt över (inte på längden, de blir trådiga). Hetta upp lite olja och fräs grönsakerna några minuter. Tillsätt resten av ingredienserna och rör om - låt fräsa en stund till, under omrörning. Voliá - supergott till pasta!

fredag 1 februari 2013

Salsa med färsk koriander

Salsa 4-6 portioner:

Skalade, hela tomater     2 burkar
Röd lök                           0,5 st
Chili                                1 st
Färsk koriander               0,5 kruka
Socker                             1-2 tsk
Vinäger                           1-2 tsk
Rapsolja                          1-2 tsk
Salt

Sila av tomaterna och hacka dem. Hacka löken fint. Kärna ur och finhacka chilin, använd gärna olika färger. Hacka koriandern. Blanda allt och smaka av. Ställ i kylen en halvtimma innan servering





Tomatsalsa på burktomater av bra kvalitet - den bästa tomat man hittar i Sverige såhär års.

tisdag 22 januari 2013

Pulled Pork på revbenspjäll; Carribbean style

Pulled Pork på revben - jättemycket, till infrysning eller middag med många gäster:

Tjocka, feta revben, sågade      3 kg
Gul lök                                      3 st
Vitlök                                        6- 8 klyftor
Stjälkselleri                               3 stjälkar
Röd paprika                              1 st
Färsk ingefära                           3 cm ca
Russin, eko                               2 dl
Kockosflingor                           2 dl
Chipotlepulver                          2 msk
Korianderfröpulver                   2 tsk
Malda nejlikor                          1 tsk
Paprikapulver                           2 msk
Spiskummin                             2 msk
Mörk sirap, eller råsocker        2 msk
Balsamico, eller limejuice       1-2 msk
Liquide Smoke                         en dutt
Salt                                           i mängder


Dela revbenen genom den sågade skåran. Beroende på hur stora de är så kan du dela dem en gång till. Bryn runt om i riktigt het panna/gjutjärnsgryta. Grovhacka grönsakerna och finhacka vitlök samt ingefära. Släng i grytan med köttet. Släng i kryddorna. Se till att det kommer grönsaker och kryddor runt om köttet. Häll på 3 dl vatten (eller ljus öl). Låt koka upp. Lägg på ett lock. Ställ i ugnen på 75 grader över natt eller ca 8 timmar.
Plocka bort benen och dra sönder köttet. Ställ grytan på en spisplatta, lägg i köttet och koka ihop vätskan, till en massa. Smaka av med Liquide Smoke, salt, sirap och lime.
Njut i ett tortillabröd, med lite fräscha grönsaker, eller i en fralla, gärna på surdeg.

Ingredienser

 
Grovhackade grönsaker
Delade spjäll



Brynta spjäll



I gryta med alla ingredienser

Dags för nedkokning














måndag 21 januari 2013

Stockholm II

Fredag, 18/1:
Jahapp, framme igår kväll, med tåg som var i tid och en dag som flutit på enligt planerna. På jobbet verkar mitt nya schema fungera bra, med bla ny "rulle" även för kockarna. Nu är det fler som återkommande gör sallader och fler som är i köket, dvs de har fått byta med varandra. Efterfrågat av personalen och mig själv. Jag tycker att det är lite knepigt att göra scheman, eftersom det ju inte är maskiner med samma förutsättningar man flyttar runt, utan människor som har olika inställning, dels till varandra och till livet. Människor med känslor.

I höstas kom det fram att vi pga, ekonomi etc var tvungna att flytta på en person från oss, till en annan skola. Gymnasieförvaltningens kostenhet blev av med alla utskick till privata skolor, av vilka vi hade en. Det bedömdes att vi kunde avvara 75%. I och med det krävdes ett nytt schema och jag tyckte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och som sagt låta fler byta arbetsuppgift.

För att nya idéer och krafter skall få blomstra måste man ibland flytta på de gamla. Inte för att de är sämre, utan för att de är inkörda i samma hjulspår. Matlagning är ett hantverk och ett skapande sådant. Det krävs att muskelminnet får chansen för att man skall bli riktigt bra på att uttrycka sig. Precis som på alla andra ställen brukar eget ansvar och lite "tryck" utveckla människor och göra så att de växer. Jag hoppas att jag i någon mån lyckats med det på Virginska.

Det är en fin linje. En avvägning. Att å ena sidan släppa kontrollen och ge tillit och att å andra styra i den riktning jag vill. Jag hoppas personalen på Virginska känner att de får utrymme att skapa och en känsla av tillit, på samma gång som de kan ta att jag inte är nöjd ibland och pillar i detaljer. Hur det än är så är det ju mitt ansvar i slutändan; skiter det sig är det mitt ansvar. Blir det bra, då är det allas förtjänst men fortfarande mitt ansvar.

Måndag, 21/1:
I Stockholm träffade jag några mycket trevliga människor i vad som kan bli början på något bra. Något stort. Det är förhoppningen såhär i den trevande starten. Jag tycker redan att det är stort! Det är stort att sitta och förutsättningslöst prata, bolla ideer och tankar. Kasta ur sig dem, höra hur dessa tankar förändras varje gång de studsar, ibland knappt märkbart, men så kommer det ett ord, ett litet ord som tänder en gnista hos någon och synapserna kickar igång - helt plötsligt finns en mening nedskriven på en whiteboard-tavla. Det är ganska fantastiskt i sin blygsamhet.

Ingen tar mer plats än någon annan, fast de mycket väl skulle kunna och man turas om att styra skutan mot ett mål, inte helt klart vilket, men det är OK så länge det ligger en bit framför den plats man nyss befann sig.

På samma sätt önskar jag att det alltid var i en arbetssituation. Kanske inte lika intensivt, men ändå. Små steg och tankar som föder andra tankar. Steg som leder framåt och förändrar det som var till ett nu. Ett annat och bättre nu.

Tack för mig, sov så gott!