Ett nytt perspektiv

Jag är ödmjuk. Kanske inte alltid som person, men det är nog för det mesta ett sätt för mig att våga göra saker. Som Pippi; "Det här har jag aldrig gjort förr - det ska nog gå bra".

Riktigt så lätt tar jag nog inte på saker, snarare tvärtom.

När jag fick besked, efter lång väntan och många turer, om att Lekebergs kommun ville erbjuda mig jobbet som kostchef - då blev jag såklart glad! Glad och lättad, eftersom jag hade många olika saker att ta i beaktning, bla andra arbetsgivare som väntade på mitt svar. Ungefär en sekund efter den glada känslan, kom känslan av nervositet och press.

Det är ett jobb fyllt av ansvar. Ansvar gentemot gästerna, barn och gamla. Ansvar gentemot personalen. Ansvar gentemot kommunens innevånare tillika skattebetalare. Ansvar gentemot politiker och kommunledning. Ansvar som en av beslutsfattarna och företrädarna för den offentliga måltiden i Sverige.

Det är jag ödmjuk inför och har massor att lära.

Det är lika mycket en chans som det är ett ansvar. En möjlighet att verkligen påverka och göra skillnad. Jag ser det som en möjlighet att FÅ lära mig massor, istället för att MÅSTE lära mig, det känns mycket bättre.

Alla utmaningar är en möjlighet. Alla problem har en lösning. Alla risker innebär en chans.

Med de orden sagda, så kan jag också säga att det känns väldigt skönt att ha en grupp människor att vända sig till. En grupp där alla erbjuder ett prestigelöst samarbete och utbyte av idéer. Den devisen passar bra in på OM. Jag är väldigt tacksam för att vi finns!

Tillsammans gör vi skillnad!

En måltid. En upplevelse. Som det borde vara.