måndag 13 maj 2013

Anita Broddesson

Vår grupp OM, har en egen blog, som fungerar lite som en hemsida. För att sprida det goda exemplet och lyfta olika människor eller händelser som har med Offentliga Måltider att göra, påbörjar vi nu en egen serie med intervjuer eller betraktelser.
Fritt från annonser och sponsring.
Från kollega till kollega.

Först ut är en artikel om Anita Broddesson:

http://offentligamaltider.blogspot.se/2013/05/om-moter-anita-broddesson.html

onsdag 8 maj 2013

Psykologi

Idag fick jag en liten rapport från mitt förra jobb, av en händelse. Jag har funderat under kvällen på om jag skall skriva om det, eller inte, för att jag inte vet hur det kan tolkas. Men jag har kommit fram till att jag tycker att det är såpass intressant att jag gör det ändå.

Den nya kökschefen har fantastiska meriter, både vad gäller matlagning och ledarskapsvana - jag har träffat honom och tycker att han verkar vara en riktigt bra kille, på alla plan. Jag känner mig tillfreds med att just han har tagit över, där jag lämnade och jag tror att han kan utveckla köket och restaurangen än mer i den utstakade riktningen.

Han har dock inte gjort så mycket i köket (vilket inte är konstigt på något sätt, speciellt som han säkert vill iaktta och inte lägga sig i, samt lägga fokus på att lära känna personalen - ett mycket klokt val!). Menyn, vet jag, satte personalen själva, innan jag slutade och har fortsatt med detta. Rapporten gick ut på att personalen gillat sättet vi jobbat på och jobbat fram tillsammans och vill fortsätta med det och därför egentligen inte ändrat någonting, sen jag slutade. Det borde med andra ord inte vara någon förändring som gästerna egentligen borde uppleva som särskilt markant.

Trots det säger gästerna att de tycker att allt blivit så mycket bättre och även pedagoger berättar att eleverna har en mycket positiv inställning till maten, sen den gamla kökschefen slutat! Enligt egen utsago har personalen själva då svarat att de ju inte ändrat något och att det lika lite var JAG som lagade maten förut, som det är det den nya kökschefen som gör det nu. Det är ju DE som gör det och dessutom på samma sätt som vi gjorde för en dryg månad sen.

Jag finner det mycket intressant hur det kan bli så. Vad är det som gör att upplevelsen av maten förändrats så mycket, på så kort tid, bara för att jag slutade?

En teori är att det nu verkligen är personalen själva som bestämmer och skapar - även om de gör det med de verktyg jag jobbat fram med dem. Att de nu skapar ända från grunden och hela vägen ut till gästen och därför tar ett större ansvar, har större engagemang och kan med sin nya kunskap genomföra det på ett sätt som avspeglar sig i såväl smaker som känsla i matsalen. Kan det vara så?

Till en skräddarsydd kurs för en kommun i Norrland, senare i sommar, skrev jag en inbjudan, där jag använde orden: "Den viktigaste och bästa kryddan i maten är KÄRLEK, ENGAGEMANG och KUNSKAP". I sånt fall stämmer det.

Jag skrev också att de tre sakerna leder till STOLTHET.

Jag vet såklart inte vad det kan bero på. Det finns naturligtvis mer negativa sätt att se det på och utan rapporten från personalen, skulle jag med stor sannolikhet hänge mig åt det synsättet, så jag är glad att ha fått denna bild från en person jag känner att jag litar på.

Jag blir väldigt stolt när jag tänker på detta. Stolt över att personalen inte gått tillbaks till den toppstyrda och urtrista menyn, utan själva planerat och skapat förutsättningar för att trivas på jobbet och därmed laga bra mat som ger eleverna en bra upplevelse. Lite stolt över att ha varit med och skapat detta är jag allt också.

Till den nya kökschefen säger jag:Grovarbetet är gjort. Broarna är byggda. Immunitet är skapad. Kreativitet och engagemang finns. Förvalta och bygg vidare! Skolmatsgastro nästa!


På mitt NYA jobb då?

Jo, det är lite kaos, men möte med politiker inbokade och strategier utifrån verksamheten börjar ta form. Snart kanske jag har ett kontor också.....