OM

För några år sedan var jag ny i branschen, som kock inom den offentliga sidan. Jag var ny som chef och jag var ny för skolmaten. Efter några månader kände jag att det var mycket som skulle kunna utvecklas och förändras gällande just skolmat, men jag visste inte riktigt vart jag skulle vända mig. Jag fick lov att åka på en kurs i Stockholm, där bla Kurt Weid höll ett föredrag, Carola från Carolas Eko var där och pratade, någon representant från Krav snacka om deras verksamhet och Annika Unt Widell satt i publiken, för att ta noteringar och (antagligen) utvärdera det hela.

Det sista jag gjorde var att ta allas mailadresser och skicka ut ett mail, för att ha ett underlag för ett nätverk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle med det till, förutom att kunna ställa frågor och kanske få lite stöd ibland. Idén med en Facebookgrupp, kom ganska snart. Namnet hade jag svårare med, men döpte ändå gruppen till Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid - ett förklarande, men rätt så trist och långt namn....

Jag fick ganska mycket uppmärksamhet för det och fick bla skicka in en önskemeny till Rapports hemsida. Menyn var omvänd, dvs grönsaker och kolhydrater var huvudingrediens och kött och fisk, sågs som tillbehör, något som börjar bli ganska populärt bland nyöppnade krogar idag.

Gruppen växte ganska fort, men avstannade sen. Jag ville att medlemmarna skulle utnyttja sidan som en plattform, där de kunde utbyta tankar, recept och få stöd när det var lite tungt. Ibland fungerade det precis så, men oftast inte. Jag upptäckte att jag måste engagera mig mer och tex ställa frågor kring aktuella händelser eller artiklar, för att andra skulle engagera sig och interagera med varandra.

Väldigt kort efter var jag på min första Gastronord - mässa. Som enda besökare från Örebro, eftersom man tyckte att dagen efter var intressantare att gå på - något jag inte alls höll med om, då den dagen JAG gick var samma som Skolmatsgastro avgjordes. Det kändes mest naturligt att gå den dagen, om man vill träffa andra människor från den offentliga måltiden. Michael Bäckman var med och tävlade i ett lag och Martin Karlsson, tävlade med Carina Andersson. De senare vann. Som Ni kanske vet korsades allas våra vägar senare.

På Gastronord höll tidningen Restaurangvärlden en frukost med seminarier. På den tiden var Restaurangvärlden den enda tidningen som skrev om den offentliga maten och de som jobbade med detta. Det hade de gjort sen 1979. De skrev också om den privata restaurangbranschen, vilket gjorde att avståndet mellan de båda branscherna minskade. Numera drivs den på ett helt annat sätt, av helt andra människor och handlar bara om den privata sidan. Det finns en ny tidning, som bara handlar om den offentliga sidan. Den drivs av samma människor som Restaurangvärlden. Den skall agera statushöjande för dem "som glöms bort" och det verkar nästan som om den drivs av volontärer, vars enda belöning är tillfredsställelsen i att hjälpa oss stackare inom den offentliga måltiden att synas. Att separera bevakningen på de båda branscherna är ett av de största misstagen som begåtts.

Att tidningen känns som en enda stor annons för livsmedelsindustrin, är väl inget jag ser som särskilt statushöjande för en bransch som behöver flytta sitt fokus från helfabrikat till egengjort och rimmar illa med bilden av volontärarbete.

Nåja; eftersom Restaurangvärldens seminarier riktade sig till den offentliga sektorn, talade bla Annika Unt Widell den morgonen. Hon "kuppade" och lanserade hemsidan Skolmatsforum där den morgonen. Med blandade känslor, dels glädje över att Skolmatsforum nu fanns och dels osäkerhet vad gällde min lilla Facebooksidas framtid, gick jag in på mässan.

Annika var den som fick mig att tycka att Facebooksidan skulle finnas kvar, dels för att den var mindre regelstyrd och öppen för fler än skolmåltidspersonal, liksom mer enkel. Annika blev även hon administratör på sidan och har hjälpt mig med frågor och information genom åren. Med nya funktioner i Facebook har antalet medlemmar ökat snabbt sista året, kanske beror det också på ännu mer ökat intresse för offentlig mat i allmänhet och skolmat i synnerhet. Just nu är vi 526 medlemmar. En blygsam summa, med tanke på hur många som arbetar med skolmat.

Blygsam med tanke på hur många föräldrar, som BORDE bry sig om vart deras skattepengar går och vad deras barn får att äta.

Blygsam med tanke på hur många som arbetar inom livsmedelsindustrin och hur intresserade de BORDE vara av ett utbyte mellan industrin och alla som jobbar på golvet, nära gästen. Nu känns det mest som ett ställningskrig mellan de som vill laga mat från grunden och vara stolta över det de skapar och en avancerande flank av billigare och billigare prefabricerat skräp, understödda av en arsenal av reklam, hårt riktad mot unga konsumenter.

Det gagnar definitivt inte våra gäster, oavsett åldersgrupp.

Något som inte heller gagnar våra gäster är vår egen, mer och mer spretiga flank. Det är inte så konstigt att det blir så. Väldigt snabbt har skolmat och vi som jobbar med det fått framgångar och fått synas i media. Det är bra såklart, men det har gått lite fort kanske och vi har inte något naturligt kitt som håller oss samman. Livsmedelsindustrin har ketchup, som passar till allt och som döljer allt.

Frågan är vad vi har.

Återigen kände jag att jag saknade något. En grupp bestående av människor som jobbat eller jobbar på golvet - på riktigt, med mat och människor, mitt i smeten. En grupp som vet hur det är i verkligheten och som har förmågan att kommunicera detta mot beslutsfattare och allmänheten, men som också kan hjälpa våra egna led att utvecklas.

Jag kontaktade ett antal människor som passade in på dessa kriterier, duktiga matlagare och ledare, med en verbal och kommunikativ förmåga. Lika många kvinnor som män. Jag blev glad över att alla var positiva till detta och det kändes som om det skulle kunna vara möjligt att genomföra ett möte, ett förutsättningslöst sådant. Tyvärr hoppade kvinnorna av, alla utom Annika Unt Widell, som kanske inte jobbat på golvet, men är en ovärderlig resurs i dessa sammanhang.

Vi sågs några gånger och skapade så gruppen OM - Gruppen för Offentliga Måltider!

En av medlemmarna är Håkan Lundholm, som sedan ett tag tillbaks också är administratör till Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid. Håkan har en blog som heter Skolkocken, som nyss passerade 75000 besökare, vilket är ganska fantastiskt i sig. Han lägger upp recept i stort sett varje dag, men skriver också välformulerade texter, som går in på djupet om offentliga måltider och allt som kan beröra ämnet. Han är riktigt duktig på allt vad bloggar och sånt heter och därmed, även han en stor resurs. Han är nog den minst namnkunnige av oss, men utan honom hade vi inte haft varken en så snygg blog/hemsida eller en så snygg Facebooksida.

Ola Håkansson vet nog ganska många vem det är och med hans erfarenhet från krogbranschen och med otaliga kontakter så är han ovärderlig i sammanhanget.

Johan Andersson, kostchef i Berg, har rört om i grytan och vet hur man förändrar en organisation från grunden, med lyhördhet och ödmjukhet är han mer bestämd än de flesta och har fått stor uppmärksamhet.

I dagarna har vi knutit till oss våra första samarbetspartners, Barnens Matråd - vilket känns jättekul och spännande. Vi ser framemot goda samarbeten i framtiden.


Det brukar heta "Om om inte fanns". Nu finns det - det är bara att köra!

......for president!

På tåget hem från Gastro Nord, ska jag försöka summera dagarna som gått.

Hemma i Örebro, på Virginska Skolrestaurangen har jag fått rapporter om att det gått väldigt bra. Det kändes inte helt bra att åka iväg, med en ledig och så skulle Anki och Annica få åka iväg på mässan med den chartrade bussen från Örebro kommun. Vi hade pratat igenom arbetsfördelning, schema och ev vikarier etc och papperet såg det ok ut..... I fredags. På måndagen var läget ett annat med ytterligare två frånvarande. Men då våra halvtidare kunde hoppa in någon timma extra och med vikarie så gick det tydligen riktigt bra.

Anna uttryckte det bäst på sin Facebook;
Fy fan vad vi är bra- Virginska Skolrestaurangen for president!

Jag kan bara hålla med! Tacksam över att ha så bra medarbetare, som man tryggt kan lämna över verksamheten till, utan dem skulle mina andra uppdrag och arbetet med os tex vara mycket svårare att genomföra!


Skolmatsgastro avgjordes och fantastiskt nog så vann vår vän och lagmedlem Lyndon Bruce McLeod med sitt lag! Sjukt bra jobbat! Lyndon säger inte så mycket som vi andra i laget, som tvärtom håller låda mest hela tiden, han är minst, rent fysiskt (med mig som god tvåa)- men när han säger något så är det väl valda ord och just nu, just nu är Lyndon störst!

Lyndon for president!

Mitt lilla framträdande i Martin o Serveras monter tyckte jag gick bra, första tillfället var mer välbesökt än det andra, men jag hoppas kunnat inspirera några till sätt att få maten vi serverar se lite roligare ut, att jobba med både förberedda produkter och färska på ett sätt som komplementerar varandra. Jag hoppas också på ett fortsatt samarbete med M&S- det finns så mycket man kan göra!

Me for president!

Jag träffade många roliga och duktiga människor också, såklart. Alla som jobbar med skolmat och mat i offentlig sektor överhuvudtaget, gör ett hästjobb med att utveckla måltiden, övervinna lagar, konventioner och förutfattade meningar. Det görs oftast med små medel av människor som har en egen övertygelse om att de vill och kan förändra och förbättra. Om man själv vill något och har ett egenintresse av sitt jobb blir det oftast väldigt bra! Det kan man inte reglera och lagstifta om!

Svensk offentlig måltidspersonal for president!

Jag träffade Grace Fitzgerald i montern, för första gången i verkligheten. Jag kallade henne galen en gång, men det var i all välmening, eftersom jag gillar när folk är lite galna- jag hoppas hon har förlåtit mig och jag kan bara hålla med om att; "Crazy borders on genius".....

På kvällen igår, så slog jag och min sambo, som också jobbat och fortfarande jobbar på mässan, följe med Paul Svensson och Annika Unt Widell till restaurang Boqueria i Moodgallerian. De serverar tapas och det var fantastiskt gott! Passar mig som fisken i handsken med tapas, man kan testa massa olika sorters mat och eftersom servicen var mycket bra så gick det fort och lätt att ta in en rätt till, eller två. Underbart kul och trevligt sällskap. Annika är ju så kunnig och har alltid något bra tips och råd (tack, Annika- prosit!) och Paul, som jag inte kan säga att jag känner egentligen är en väldigt trevlig och inbjudande person, som håller på att öppna en restaurang i Vemdalen där vi har stuga- extra plus alltså!

All you wonderful människor for president!