Sjukt bra

Tja, jag gick hem förra torsdagen. Mitt i ett möte, faktiskt. Min förklaring för den något överraskade personen jag kallat till mötet var sanningen: "Du, jag är ledsen, men jag måste nog gå nu, annars kräks jag kanske på dej!"

Det gjorde jag inte. Inte på jobbet och inte i bilen hem, vilket jag hade många tvångstankar kring, men sen.

Det kom akut och jag hade inga känningar av det innan, eller efter, förutom enorm trötthet och en huvudvärk från helvetet. Så jag tror inte jag var magsjuk ens, kanske bara var trött. Jag vet inte, men självklart var jag hemma även på fredagen, utifall att.

Just på fredagen serverade vi egengjorda persiljejärpar med 30% BEAT i, med gräddsås, inlagd gurka och potatismos. Moträtten var något så skojigt som grillkorv, med mos och det röda guldet. Just korv med mos är en rätt som eleverna röstar fram som "en måste ha ketchup till"-rätt, vilket jag tycka är vettigt.

Man kan säga att järparna fick sig en match om vilken rätt som skulle gå mest. Ärligt talat vet jag inte. Men det gick 16 bleck järpar med 40 järpar à ca 70 gram styck, dvs 640 stycken! Så många, när det röda guldet är motståndare (jo, jag inser att det kom en och annan skvätt även på järparna....), känns som en seger för hemlagat och för miljön, bönor och hälsa. Faktiskt!

Under samma vecka har vi använt BEAT i potatis-& purjolökssoppa, fetaostspread till brödet och när några kilo inte gått åt, så blandade Anki ned det i potatismoset! Precis så som man ska använda det! Ingen märkte något och för den oinvigde så kan jag berätta att vi mäter framgång i tystnad hos oss. Dvs om maten äts upp och ingen gör några direkta åthävor, så är det ett bra betyg. Annat är vi inte så bortskämda med.

Den här veckan kommer BEAT ersätta en del köttfärs i moussakan och en del grädde i tomatsoppan och samtidigt göra maten nyttigare och bättre för miljön.

Idag var jag i Rådhuset och fick lite uppmärksamhet, tillsammans med paraolympicsdeltagare och deltagare från OS i London. OS som OS verkar politikerna här i Örebro tycka. Trevligt tycker jag! Kul att lyssna på deras historier, hur mycket de tränar och på något konstigt sätt kom mycket av samtalen att handla om kost. Den kvinnliga fotbollsspelaren (jag är helt värdelös på sånt, så jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon heter), undrade om jag lagat mat i OS- byn, för den matsalen var minsann inte mycket att hänga i julgranen. Jag förklarade att då var inte fallet. Hon berättade också om hur de hade haft en egen kock (låter som ett roligt jobb fö) med sig under VM, vilket givit strålande resultat. Normalt sett brukar de gå ned några kilo under ett mästerskap, men inte denna gången och alla var mindre trötta och återhämtade sig bättre. Kosten är oerhört viktig för resultatet alltså! Ingen nyhet direkt, men trots det verkar många inte vilja förstå att prefabricerad mat, av dålig kvalitet ska väl inflikas, inte ger lika bra resultat som hemlagad mat, av bra kvalitet.

En annan kille, som tog brons i pingis, pluggade på restauranglinjen i Arboga och funderade på att läsa till dietist mot träning, något jag verkligen rekommenderade. Jag bjöd såklart in honom att hälsa på och göra lite praktik om han ville.

Så, både sjukt och sjukt bra, mao....