Fick ett mail

Jag fick ett mail härom dagen, som försvann i FB:s nya konstiga meddelandefunktion. Det kom från en flitig anhängare och påhejare av OS-lagets Facebooksida. Det är intressant att läsa om hur det var förr!

Jag passar på att meddela att jag har lämnat min plats i Team Swedish School-restaurants till förfogande. Jag önskar dem lycka till mot nya mål!

Hejsan Fredrik!

Lyckliga ungar som får äta på din skola! Jag blev lycklig över Skolkökslandslagets framgång i Erfurt och bubblade om det och de andra kockarnas framgångar så mycket att jag misstänker att somliga av mina fb-vänner nog blev lite less på mitt matprat.
Om du tittar in på min och min mans webbsida så finns en sidolänk till "smaskens" med bl a matprat. Det har blivit en sorts matblogg, dock ej registrerad som sådan. Skrev ju så klart om alla medaljer i mat! Er också!

www.pomdah.se
På nätet hittade jag en gång en bild av en skolmatsedel från Västerbotten 1938. Det var sådan mat jag fick när jag började småskolan 1948. Och både husmansknäckemackan med margarin och sirapslimpan m-å-s-t-e ätas upp. Kvarsittning alltså tills "Fröken" kom och hämtade mig. Stränga tanter, f.d. lottor tyckte att mejeristens dotter var bortskämd. Pappa var mejeriföreståndare på Vännäs mejeri, och mamma var duktig på att laga mat. Alla mostrar och mormor likaså, så kanske det var att vara bortskämd. Visste hur mat kan smaka! Lagad med smör.

Efter några månader med kvarsittning (ensam i stora matsalen med halväten tallrik risgrynsvälling och endast knäckemackan uppäten) och diverse samtal av föräldrar med fröken, tanterna och rektor, fick jag i fortsättningen (1½ år) cykla hem och äta. SMÖR på mackan och med föräldrarna, så även om det var sluring, netting eller bara hemlagad kalvsylta så mådde jag prima. Tursamt nog gick tanterna i pension när jag skulle börja i folkskolan och det blev yngre damer som kokade ärtsoppa och jag gav bort sirapslimpan till klasskompisar (grabbarna). Men nyponsoppan killade alltid i halsen och chokladsoppan hade skinn.
Realskolans köksor (1954-58 med två av mina klasskompisars mammor) kunde laga mat. Deras levergryta minns jag än, den var GOD. Fiskbullarna toppen.

Men maten på gymnasiet i Umeå i slutet av 50-talet och början av 60 vill jag helst glömma! Vattnig pölsa med benbitar gjorde att barnen drog i skaror till kondiset upp i backen (Berghem).
Konstfacks mat var heller inget att skriva hem om. Brottarmattor med sylt av lingontyp. Potatisplättar av pulvermos kunde innehålla spår av bacon(?) och till det den evinnerliga sylten.
När mina egna barn gick i skolan gjorde jag studiebesök en lunch när det skulle serveras fiskbullar som jag alltid gillat. Det var det mest färglösa jag nånsin sett. Sejbullar med vit sås, kokt potatis (seg) och riven vitkål. Barnets mor förfasade sig och gick hem och bakade bröd för hon anade invasion av kompisar till barnet när skolan var slut. Det stämde!

Det fanns alltid hembakat bröd under 70-talet och framåt i vårt kök. Lärde mig av Hembakningsrådet och försökte även göra surdegsbröd redan då. Har receptpärmen kvar jag fick av Sockerbolaget! Man skulle jämt tillsätta jäst, så riktig surdeg var det inte i påsarna de skickade var 14:e dag.

Nu har jag börjat baka igen. Hittat gott mjöl från Warbro kvarn och gläds varje gång vi finner något närproducerat. Se min profil om du vill. Lite matbloggning där också i fotona.

Ville egentligen bara att du ska veta att du har Sveriges alla mor- och farföräldrar bakom dig och dina kollegers kamp för bättre skolmat. Vi minns vår egen skoltid och en sådan mat får bara inte komma tillbaka!
Lycka till och mycken framgång i kommande tävlingar och uppmärksamhet om skolmatens betydelse!
:-) hälsningar till dig och dina kollegor

Margareta Dahlin
Sollentuna